Pining for the fjords

Just nu kan du vinna Linda Bengtzing!
Allt du behöver göra är att googla en fråga och att hitta på något att göra med fröken Bengtzing under en dag.
Ta chansen nu!

Idag har ett nytt begrepp myntats.
Mongolisk flashback!

En säl utan ben.
Det blev en säl utan ben.
Men jag är ett redwood-träd.

Här skulle det vara ett långt, insiktsfullt och underhållande inlägg om mitt gamla och delvis ansträngda förhållande till hip-hop.

Firefox ansåg dock att denna text inte var av något som helst allmänintresse och tog helt sonika bort skiten.
Firefox har inte fattat idén med min blogg.

Tre och en halv The Doors-album har det tagit att få mitt rum att se någorlunda städat ut...
Men det behövs fortfarande fler...
Sex album känns nästan lite...
Jag vägrar lyssna på "Full Circle" och "Other Voices"...

Alt+y+k = min vän ordräknaren

Jag är nu uppe i 775.
Mitt mål är 1030.
Det känns hanterbart...

Efter att ha kännt bitterhetens smak i min mun under en lång pendel-/bussfärd var det en fantastisk känsla att komma tillbaka till ett Södertälje i blomm. Inspirationen rann till och i farten hann jag slänga igång en tvättmaskin och springa tre kilometer utan att ens tänka mig för... Hoppas kvällen fortsätter så.

Jag har hört att det här kallas vår, men mitt frusna norrlandshjärta har redan switchat till sommarläge.

Jag börjar se en koppling mellan en underlig känsla av allmänn desillusion och att se nyhetsmorgon.

Blahö...

Jag såg "Vi i femman" ikväll.
Saker är inte som de brukade vara...
Ena programledaren har bytt ut sin läskunskap mot clownskola, barnen är klädda i i rosa piké och, värst av allt, buren är borta.

Efter att ha bytt till fyran och matats med Bert Karlsson, Peppe Eng och Peter Jihde fick jag perspektiv...

Efter ganska precis ett år har jag genomlevt besöksdagar på skolan, den här gången från den andra, mera trygga, sidan. Det har varit en oerhört givande och genuint rolig dag. Den här dagen har också som en bieffekt gjort att jag efter en periods ohygglig "norrlands-pining" drabbats av en mängd jobbiga tankar som jag sorterar in under facket "separationsångest".

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta...
Men det löser sig...

Det finns få saker som jag avskyr så som ignoranta könsrollsdiskussioner.
Av någon anledning blir det ännu värre när det är kvinnor som står för ignoransen.
Vad säger det om mig?

...

På plattan i väntan på Å står jag och lyssnar på den demonstrationen inför vårdstrejken och en herre kommer fram och börjar i allmänna ordalag språka om att nu är man körd ifall man bryter benet, som tur var (som gubben påpekade) kom Å och räddade mig bort från gubben och eventuella benbrott.
Bara några minnuter senare (på Drottninggatan) bestämmer sig en stor man av svårbestämd nationalitet att helt sonika fråga juryn, bestående av Herrarna H och Å:



På väg från det begynnande stamstället på söder stannas vi upp av en grupp turister som undrar var man kan köpa en spliff, en joint. "Somewhere around here" blir det svar de får nöja sig med. Historien förtäljer inte ifall de fortsatte fråga efter de kommit runt hörnet och sett polisbilen som chillade på söder.

...är det att inse att man hellre skulle vilja växa som barn?

Nej...

Förbittringen har i helgen vidgats...
Jag hade tänkt bänka mig framför körslaget bara för att få lite bränsle till elden men omständigheter gjorde att jag inte kände det behovet. Jag hade fått mina masochistiska böjelser tillfredsställda på ett annat mer handfast sätt.
Arenan för min förödmjukelse var Stadium på Drottninggatan.
Eftersom jag av tidigare erfarenhet redan visste att Stadium inte löser in presentkort för pengar tänkte Herr H dra den gamla "köpa-något-gå-ett-varv-runt-kvarteret-och-lämna-tillbaka-skiten-mot-pengar"-rutinen.
MEN ICKE!
I näven får jag tillbaka samma sorts sketna presentkort jag för en halvtimme lämnat ifrån mig!
Nu spenderar jag min alltför dyrbara tid till att smida en plan som kommer tillåta mig att kissa på alla mina fiender från hög höjd.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen.
IT'S ON!



BTW ta inte emot lön i presentkort på Stadium...

Sitter och ser på nyhetsmorgon och upprörs över hur dåligt det är.
Ord är överflödiga...

Jag är för närvarande "sjuk".
Jag kommer fortsätta med det tills imorgon afton.

För övrigt är jag bara deprimerad över samhället i allmänhet, men jag vet inte om det klassas som giltig frånvaro.
Det borde det göra...