Pining for the fjords

Jag glider väldigt mycket just nu.
För det tackar jag mamma och pappa.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Filosofiska rummets arkiv är en skatt! Här kan man få valuta för licensen!
 

Eller...?

Dagen har gått fort och lyckats vara underhållande, dryg, jobbig och lärorik på samma gång och då har jag ändå spenderat fyra timmar stillasittande non-stop i en soffa!
Nu blir den riktiga utmaningen att försöka göra något konstruktivt av resten av dagen. Ett stort projekt...

Jag tror jag ska gå en promenad ner till tälje bara för att gå av mig lite aggressioner .

Hur motiverar man en jeansköp för 1700 kr?

Paus i rapportskrivandet så Hugo sitter och slösurfar runt och lyssnar på Simon & Garfunkels 1970 klassiker "Bridge Over Troubled Water". Just när jag börjar komma in i surfkomat (det där stadiet där man kan läsa 17-åringars taskiga modebloggar som någon form av sjuk och utstuderad masochism) och "Cecilia" håller på att tonas ut är det något som inte stämmer.
Istället för för gitarrer som tonas ut smyger det in sig en mystiskt bekant och äcklig pan-flöjt och plötsligt har "Cecilia" bytts ut till Celine som skränar om hur hennes hjärta kommer trampa vidare!
Halvlullig och upprörd börjar mitt misshandlade sinne leta möjliga förklaringar till hur någon har lyckats smyga sig in på min dator och mixa in monstrositeten i mitt musikbibliotek och vilken diabolisk person som skulle kunna utfört detta illdåd.
Sedan finner jag orsaken till den musikaliska massakern jag just fått genomlida, en ful liten låda på ovan nämnda random-modeblogg.
Jag tror att det var någon form av kosmiskt tecken för mig att återgå till rapportskrivandet...



Hurven...

Jag befinner mig just nu i ett stadie av "flow". Saker flyter på, är utmanande men samtidigt spännande och roliga. Det är en balansgång som jag tror jag ska klara.

Hur kommer det sig att vissa ställen bara serverar Sprite Zero och inte dess sockriga syster?
Jag drabbades av den enorma olyckan att glömma bort detta igår och var tvungen att slurpa ner monstrositeten och allt hade följaktligen en äcklig bismak av sukralos resten av dagen.
Jag tror att någonstans har några riktigt äckliga marknadsförare lyckats med konststycket att sälja in den konstgjorda skiten som ett "nyttigt" alternativ.
Sockerersättningsfrågan lämnar jag därhän, men den huvudsakliga frågan är ju:

Chocken fortsätter.
Idag, nonstop rapportskrivande mellan 08.45 och 16.43.
Dessutom är det kallt och hemskt.
Jag saknar Norrland, därför åt jag norrländska chips idag.
Jag vill ha mer mañana mañana, men får det inte.
Ljusglimten i tillvaron är att ha kommit tillbaka till ordentlig frukost och lunch.
Ihåliga bröd (eller "holy bread" som jag kallar det), billig yoghurt och pasta party blir drygt i längden...

Att det är kallt i Sverige är det första som slår mig när jag lanländer till Skavsta.
Hemkommen från Rom så är Sverige inte bara mer kallt utan mer upptempo. Rusningen är lite stressigare, att komma först i kön är lite viktigare och till och med rulltrapporna går lite fortare. Ändå känns det skönt att vara hemma.
Det skönaste med att vara borta är ju som bekant att komma hem vilket jag nu än en gång fått avnjuta, i Rom fick jag även uppleva en sorts återförening med själva staden, Allesandros "trevliga" personal och "the pasta lady".
Jag vet inte om det är tiden i Södertälje som gjort att jag inte riktigt reagerar på att jag inte förstår vad folk omkring mig säger eller det faktum att jag varit i Rom förr och därigenom kan känna mig hemma, men någonstans lyckas staden ändå kännas lite hemma.
Jag är nu oerhört uttröttad och har tre intensiva dagars rapportskrivande att se fram emot innan jag kan göra en taktisk reträtt till helgen för att möjligtvis ladda lite batterier.

Jag har svårt att göra en sak på internet.
Jag också svårt att göra två-tre saker på internet.
Någonstans kring fem-sex flikar på webläsaren, favoriter ständigt öppna och min pålitliga search bar i högsta hugg så börjar jag känna mig bekväm.
Jag kan då avnjuta det redan så av intryck insprängda internet i  "tjack-mtv-regissör" -edition.

Det här är på något sätt, för mig symptomatiskt för den tidsålder vi lever i.
Jag kallar det "anti-mindfullnes"

Jag håller på att ladda nu.
Jag såg nyss den förre påvens begravning på tv och sen googlade jag på Alessandro Downtown, någon hade beskrivit maten de serverade där som "amazing". Efter sju månader av fantastisk mat på Hagaberg så vrider sig mina känsliga tarmar av den omskrivningen.
Ihåliga mackor, dålig varmchoklad och pasta party lady here I come!

       

EDIT: Hittade just en japan som beskrev atomsfären som "AWASOME"

Jag var som sagt på existensiellt café igår, temat för kvällen var losers.

Susanna Kumlien, författare till Looserhandboken ? konsten att misslyckas med allt, samhällsdebattör Thomas Idergard, och Hans Thörn, framgångscoach diskuterade temat ledda av moderator Annika Olsson, journalist.

Sammantaget var det ett väldigt underhållande samtal om än inte så konstruktivt i det avseende att viljan att förstå andra ståndpunkter låg någonstans nära marknivå.




Debattörerna skulle kunna sammanfattas så här.

Jag tycker att det är lite synd att man inte kunde komma in mer på ett metatänk kring begreppet utan att det mer urartade att handla om vem som är att skuldbelägga för att en person uppfattar sig som en loser och obscena förenklingar av lösningar och samband (särskillt från Idergards håll).

Än en gång (?) måste jag passa på att rekomendera Alain de Bottons bok "Statusstress". Jag ställer mig inte riktigt bakom allt som britten säger men han problematiserar och funderar iallafall från olika perspektiv.


Hittade också ett träffsäkert blogginlägg om Idergard här.

Jag skulle vilja skriva om existensiellt café som jag varit på ikväll, men jag orkar inte...

Tillsvidare får ni nöja er med det här istället.

Det är i staterna det händer.

En uppenbar dude ringer sin kompis för att skryta om sin senaste x-box-bravad. Yxskaftet inleder samtalet med "I've killed them all" för att sedan upptäcka att på andra sidan linjen befinner sig inte, som väntat, en ganska chill slacker som skulle blivit ruggigt imponerad av denna bedrift. En äldre kvinna får istället höra att det är någon som "dödat alla". Kvinnan bussar omedelbums de lokala myndigheterna på mannen som, antagligen, är ganska förvånad över att gripas för några schyssta "frags". Polisen tycker troligtvis samma sak tills de vid närmre undersökning upptäcker att mannen är eftersökt för att inte dykt upp till en rättegång för kokaininnehav. 
Tough shit.

Nästa gång kanske han inleder med "hej"...

Jag har jobbat som en gris alla dagar den här veckan, imorgon ska jag nog ta det lite lugnt. Eftersom jag legat och sovit tills nu från det att jag slutade skolan så blir det nog först lite delikat bacon och makaroner följt av lite avslappnande ICO inpå småtimmarna.

... men inte just nu.

Klockan är snart midnatt och kvällen har spenderats åt att försöka sammanfatta 40-50 minuters effektiv föreläsningstid till fyra (oerhört bra) stenciler. Jag är inte riktigt klar än och jag är inte nådigt trött på skitgörat...

För övrigt sitter jag och romantiserar allt vardagligt som inte har något med min vardag att göra... oerhört tröttsamt.

Hittade den här också.
Riktigt bra synkad och med den äkta gangsta-känslan!