Något jag tar med mig...
Hela hösten har jag gått och sagt att hur hårt det här läsåret än är så är det aldirg så slitit som tvåan i gymnasiet. Men med det lilla (i ett oerhört stort ämne) jag lärt mig kring stress & coping så har jag idag insett att det rent faktiska arbetet jag nu jobbar mig genom troligtvis är väldigt mycket mer ansträngande än vad mellanåret i gymnasiet var.
Det som förändrats är att jag lärt mig hantera stress och anspänning på ett betydligt mycket mer funktionellt sätt. Vill man fortsätta det resonemanget så skulle man nog också kunna tänka sig att mitt KASAM (Känsla av sammanhang) stärkts ganska ordentligt sedan, den tidigare upplevda monsterperioden.
Men vad är då jobbigare? Det som är på papperet jobbigare eller det jag uppler som jobbigare?
Självklart är det upplevelsen som väger tyngre i denna frågor och faktiskt i oerhört många andra också.
Det som förändrats är att jag lärt mig hantera stress och anspänning på ett betydligt mycket mer funktionellt sätt. Vill man fortsätta det resonemanget så skulle man nog också kunna tänka sig att mitt KASAM (Känsla av sammanhang) stärkts ganska ordentligt sedan, den tidigare upplevda monsterperioden.
Men vad är då jobbigare? Det som är på papperet jobbigare eller det jag uppler som jobbigare?
Självklart är det upplevelsen som väger tyngre i denna frågor och faktiskt i oerhört många andra också.
Kommentarer
Trackback
