Pining for the fjords

Har nu, efter många om och men kommit tillbaka från en väldigt händelserik och rolig helg hemma i norr.

Helgen slutade dock på ett sätt som hintade om hur den nya veckan skulle börja. Ungefär 19.37 (sju minuter innan mitt tåg ska avgå) kommer Jan Banan med en folkis för mycket i handen och ett antal för många i magen och börjar spatsera runt på perongen. Efter ett tag tycker han att detta inte längre är så produktivt så han bestämmer sig för att lägga sig på rälsen. Efter ett par spända minuter blir Jan lyft från spåret av några rådiga killar och tåget (som kontaktats via telefon) får rulla in på stationen. Väl ombord på tåget och på min fantastiska mittenplats i en rad av tre får jag sitta i dryga en och en halv timme och vänta på att polisen ska komma och hämta ovan nämnda Banan för att ta honom till närmsta "sova-av-sig-ruset-rum". Redan här inser jag att jag imorgon kommer vara två timmar försenad. Söndag fortsätter ungefär på samma spår med signalfel och allmänt bajs för att sedan övergå i måndag...

Måndag, måndag...