Ofrånkomligt...?
Ett problem med denna bok är att jag inte riktigt hann läsa ut hela boken och att jag inte minns särskilt mycket av själva innehållet, men nu har jag som sagt hittat den (för relativt dyra pengar) och kan till slut stilla min nyfikenhet kring om den är så bra som jag i min ungdoms glada dagar upplevde den. Spännande, spännande...
sånt där är så spännande! jag har precis hittat (i oxfams bokaffär) en bok jag läste för några år sedan och minns att jag kallade "den bästa boken jag läst". den här kostade dock £2.49, så det handlar inte direkt om några dyra pengar, men jag köpte den ändå inte. men jag tänker lite att om det är meningen att jag ska köpa den så finns den kvar nästa gång jag går dit, i morgon eller på torsdag. jag kikade lite i den, och språkbruket verkar fortfarande vara helt underbart, men det händer så sjukt mycket grejer att jag inte har mer än en vag uppfattning om vad den egentligen handlar om, handlingsmässigt alltså.
jag har letat efter den i flera år, men nu börjar jag fundera över den här önskan om att _äga_ saker. visst vill jag läsa om den, men den finns tillgänglig för mig när jag vill på ett bibliotek inte alltför långt härifrån. varför detta behov av att _äga_ saker man tycker om?
Jag kan bara ju svara utifrån mig själv, och i vanliga fall är jag ju väldigt lätt att snärja in i det här med att "ha" men just i det här fallet (inbillar jag mig iallafall) att det helt enkelt är för att den här boken har varit så sjukt svår att hitta. Samtidigt är ju böcker typ det som är härligast i världen att äga.
