Om balans, jämvikt och dynamik
Vi talar ofta om en balans mellan aktivitet och vila, det är dock inte en balans som man egentligen syftar på.
När vi pratar om den balans vi strävar mot i livet så antyder detta ofta att vi ska uppnå ett statiskt tillstånd av jämvikt där livet plötsligt blir fabulous och vi kan avnjuta saftiga druvor i evinnerlig tid.
Jag vill påstå att balanstillstånd inte är det som gör livet fabulous...
Jag menar att det är samspelet mellan livets olika krafter som gör att vi överhuvudtaget vågar föreställa oss det fabulösa tillståndet. De oförutsägbara vågorna och vågdalarna som livet utgör är det som tillåter oss att växa och finna glädje.
Jag tror att drömmen om balans dämpar vår uppskattning för förändring, nyanser och dynamik i livet.
Att det ligger något i talesättet "du måste ha tråkigt för att för att kunna ha roligt" är det inget tu tal om, men vad vi ofta glömmer bort är att det kanske inte är just de extrema formerna av tillvaron som är det viktiga utan allt där emellan. Samspelet, skiftningarna och dynamiken är det håller oss vid liv.
Att dela upp livet i toppar, dalar och balans däremellan förminskar vår tid på jorden i den mening att livet vakuumförpackas på olika nivåer.
Sluta balansera och flyt med vågorna...
so true. jag tror också att ballansen används ganska i ganska kontrversiella syften... Man vill ha ballans för att uppnå det perfekta livet då allt känns lätt. Det är ju, i sig, en motsägelse. Man vill ha jämvikt mellan bra och dåligt så att allting alltid ska vara bra?
Detta är bara ännu ett exempel på ett post-modernt alternativ till alla de andra vägar som falskt erbjuder individen det hedonistiska idealets uppfyllnad.
Idealet är annorlunda! Frågan om livets mening är felriktad från första början! Som sagt, flyta med, Det är bra skit det. Önskar jag kunde komma ihåg det oftare bara.
nu blev det mycket att tänka på. alltså varken eftersträva 'balansen' eller se livet som toppar och dalar (med 'balansen' där emellan). hur ska vi se livet då? jag gillar grafer, de är så tydliga och fina. det har ju till och med iblis fattat.
flyta med, okej. men det GÅR ju faktiskt upp och ner.
Monika: Jag tror att du missuppfattar mig. Hela poängen är ju som du säger att det GÅR upp och ner, poängen är att inte eftersträva stiltje. På lugnt vatten blir man aldrig någon bra sjöfarare (jag gillar metaforer).
Jag ska rita en graf åt dig någon gång...
Okej, då fattar jag. Man får acceptera sina kurvor, helt enkelt.
