Pining for the fjords

När jag kommer hem efter en lång dag i gruvan så finns det inget som är så skönt som att , i meditativt syfte, ta av sig byxorna.
De som känner mig vet att jeans är något av det bästa jag vet, att tvingas vara långt bort från ett stycke denim under en längre tid är något jag får magsår av. De personer som vet att jag reagerar på detta sätt vet därför också att ovan nämnda meditationsritual onekligen är av heroiska proportioner.
Att efter en hård dags slit få ta av sig sig sin skyddande denimskrud som håller en säker från världens alla hemskheter är för mig att komma hem.
Här är jag sårbar och blottad, hemma och hel.
De människor som ser mig i kalsonger är mina fränder och bundsförvanter, dem kan jag lita på...
Sån är jag.