Bow to your sensei!
På den senaste tiden har Qi-gongen haft alldels för mycket down time. Idag skulle detta mönster av västerländsk världsfrånvändhet brytas.
Jag poppar igång det jag antar är en levande klassisker i form av Aromatherapy Tranquil - Levantis och ställer mig i utgångsposition. Det första jag möts av är mystiska uppmaningar som "close your eyes, it's time to meditate" och förvarningar som "In dreams you'll see reflections, diamonds of light".
Varför lämnade jag mina buddhist chants i norrland? Det här funkar ju inte alls, dålig syntmusik som David Hasselhoff säkert smeker sig själv till ersätter inte i en hord av mässande munkar.
Jaja, jag tänker zen och sätter igång men när jag jag just avklarat "apan svänger med armarna" kommer jag liksom av mig. Var ska jag göra av mina armar nu? Hjälp mig någon! Som tur är finns allting på internet och en snäll gammal tant hjälper mig vidare till nästa steg där mitt motoriska minne tar över. Tanten får mig också att inse att jag behöver skaffa ett par coola Taji byxor som henne, man ser ju ut som en amatör i kalsonger.
När jag kliver ut ur min dojo står musiken fortfarande på och nu lyser löjligheten igenom så hemsk mycket klarare. Från och med nu blir det Qi-gong till spoken word med William S Burroughs, det här funkar ju inte.
Undrar om man skulle kunna få hela dräkten i denim.
Jag poppar igång det jag antar är en levande klassisker i form av Aromatherapy Tranquil - Levantis och ställer mig i utgångsposition. Det första jag möts av är mystiska uppmaningar som "close your eyes, it's time to meditate" och förvarningar som "In dreams you'll see reflections, diamonds of light".
Varför lämnade jag mina buddhist chants i norrland? Det här funkar ju inte alls, dålig syntmusik som David Hasselhoff säkert smeker sig själv till ersätter inte i en hord av mässande munkar.
Jaja, jag tänker zen och sätter igång men när jag jag just avklarat "apan svänger med armarna" kommer jag liksom av mig. Var ska jag göra av mina armar nu? Hjälp mig någon! Som tur är finns allting på internet och en snäll gammal tant hjälper mig vidare till nästa steg där mitt motoriska minne tar över. Tanten får mig också att inse att jag behöver skaffa ett par coola Taji byxor som henne, man ser ju ut som en amatör i kalsonger.
När jag kliver ut ur min dojo står musiken fortfarande på och nu lyser löjligheten igenom så hemsk mycket klarare. Från och med nu blir det Qi-gong till spoken word med William S Burroughs, det här funkar ju inte.
Undrar om man skulle kunna få hela dräkten i denim.
Kommentarer
Trackback
