Häst är bäst!
Troligtvis var den senaste gången det hände 1999 när Star Wars och fantommajonnäsen hade premiär. Där och då dog mycket av det sug jag tänker mig att man har som barn.
Trots att jag idag inte alls känner någon större entusiasm inför att betala för att sitta obekvämt i en stor tyst sal läser jag fortfarande bioannonserna. Jag tror att det är ett spår av en svunnen barndom där devisen "film på biograf är tokroligt" etsats in i min ryggmärg. Tillsammans med min tro på en god värld är det en av mina kanske mest naiva vanföreställningar.
Idag när jag slentrianmässigt låter blicken vandra över annonserna känner jag dock ett spår av det omtalade suget. Kanske är det det naiva barnet i mig som genom en överföringsneuros sätter sin tilltro till bildens glada barn eller kanske är det den helt geniala tagline:n som talar till mig. Oavsett orsaken så finns det bara en rimlig konsekvens; jag vill gå på bio. Varför? Därför att Häst är bäst!
...och reklamen lurar oss igen.
Lol. Men hela tjusningen med att gå på bio är ju att få fucka den korrupta filmindustrin rakt i anus genom att slippa från betalning, bootlegga filmen, få de anställda att organisera fackföreningar och ha orealistiskt snygga kung-fu-battles med Uncle Ruckus...
Obekväma stolar? Nu förstår jag inte. Jag kan ibland nästan komma på mig själv att somna, just på grund av komforten.
Har nu efter några veckor uppdaterat min blogg med lite foton från Sydostasien. Att blogga är jobbigt, skyller jag förseningen på.
Monika: Ja, men jag vill fortsätta tro...
Ed: Jag är inte riktigt lagd åt det hållet (förutom Kung Fu:n och facket då).
Ronny: Smaken är väl som baken, och min bak kommer oftast inte överens med biografer.
Bloggande är, som de flesta vanor, svår att komma igång med men sedan svår att sluta med. Men visst, jag håller med.
