Pining for the fjords

McCains vicepresidentkandidat är praktiskt taget en man.
Det gör nästan att man glömmer bort att hon inte har någon snopp.

Jag är som Jabba the Hutt;
sjukt less på mänskliga påfund.

Inte för att valet mellan blått och rött är särskillt polariserat men när det gäller är det ändå få gånger jag väljer blått över rött.

Rafael är t.ex. tusen gånger coolare än Leonardo.
ICA MAXI; (tyvärr) häftigare än COOP FORUM.
Detroit Redwings; mer awesome än Columbus Blue Jackets

I skogen uppstår dock ett av de få undantag som bekräftar regeln att rött oftast håller bättre än blått.

Att läsa om böcker är en stor konst.
En stor konst som jag inte riktigt behärskar.
Allt som oftast resulterar mina andravarv i en fåfäng sprint i början av loppet vilket gör att jag kollapsar efter alldeles för få sidor vilket resulterar i att alldeles för många böckers ryggar får ligga öppna och ta stryk.
Jag skyller min lättja inför den stora konsten på det konsumistiska samhälle jag är fostrad utav. Det, eller mina relativt låga ålder och den naturliga hungern efter mer.
Men egentligen vet jag att jag bara är lat.

Det finns tydligen en björn ute i skogen här i Östanbäck.

Även om jag inte är särskillt orolig för att bli påhoppad av en luden liten rackare som hämnd för att jag nallar ur dess skafferi känns det onekligen lite olustigt.
Man vet ju aldrig, den kan ju få en knäpp eller nåt...

Jag insåg idag att trots att jag bara bor ett längre stenkast från havet aldrig besökt vår del av det i sommar. Eftersom jag ändå har kommit igång med det här cyklandet så planterade jag min ömmande bakdel på sadeln och gjorde stranden.

Väl där överraskades jag av en gigantisk stubbe som på håll såg ut som någon sorts gigantisk flygande reptil men som vid närmare granskning mest liknade en vanlig Brontosaurus.



 

Åtta mil på det infernaliska cykelsätet.

14 timmar (varav en timme försening), två bussar, ett större antal irriterande människor, människor med förkylning, endast en snygg tjej (som självklart är upptagen med att hångla med sin kille), busstoalett, dryga 90 mil, hårda säten, sitta med en randomdude med en av världens mest dryga ringsignaler (som också ringer då och då), vägkrogmat, högljudda människor, det går jättesakta, den del av Sverige man åker igenom är i stort ganska ful, bussen är full för att du köpte biljett på reatorsdag då man sparar 20 kr på biljetten, bussens måste stanna och tömma toaletten på grund av det stora antalet bajsnödiga människor, dåliga filmer som går om och om igen,  folk som hoppar på och av på de mest konstiga ställen, folk som vill hoppa av på ännu konstigare ställen, Sundsvall.
Jag kan fortsätta...

Det är självskrivet att mina barn ska läsa denna bok.

Än en gång Estocholmo.
Än en gång Kings of Convenience.
Den här gången ska det banne mig bli av...

Förra gången gick det som bekant mindre bra...

Att gå i skogen och ha ett mål som man är på väg mot måste vara bland det mest äkta som finns.

...det är tydligen vad jag är ute i blåbärsskogen.

Orkar inte skriva vad jag vill säga så jag saxar.

"The Totoro Forest Project.
The proceeds will go to preserve a threatened slice of forest in urban Japan. The very same forest that inspired director Hayao Miyazaki to create the animated film, "Totoro". The pieces have been donated by a wide range of artists and the art will be auctioned. A book of all the works is being assembled so if you can't attend the show you can at least purchase the book and know that the proceeds will do some good."



Surfa dit och titta, många fina målningar.
http://totoroforestproject.org/

Logosol heter ett företag som lever efter devisen "uppfyll dina drömmar med Logosol!". Företaget tillverkar sågar och diverse anordningar inom området småskalig träförädling och är väl i största allmänhet rätt sympatiska (så långt företag kan vara det). Logosol som företag tänker jag dock inte ägna mig åt här, jag hade istället tänkt berätta om företagets smått fantastiska medlemstidning "Nysågat".

Nysågat är Logosols förlängda propaganda-arm och kan vara en av de större klubbarna för inbördes beundran som någonsin sett dagens ljus.
Artiklar av smått episka proportioner är skåpmat i Logosol-världen och jag tänker här ge ett smakprov på den karaktär som Nysågats berättelser besitter.

"Bert-Arne Svensson, 52, som var en hängiven alkoholist, multipel hustrumisshandlare och bingolottospelare som kört sitt liv i botten bara för att finna att det faktiskt gick att sjunka ännu lägre fann vägen tillbaka med hjälp av M7-sågen.
Allt vände sommaren 05, berättar B-A. "Jag skulle bygga en veranda och hade helt sonika gått ut i skogen och huggit mig några träd, sedan tänkte jag: vad fan gör jag nu då? En polare snackade om den här sågen han hade sett på en mässa någonstans, och rätt vad det var hade jag gått och köpt mig ett helt sågverk! Verandan blev helmysig och på den vägen är det."
   Sedan dess har B-A hunnit med att inte bara renovera om hela kvarterets hus utan också löst många av de större bostadskriserna i sydamerika. Det känns bra att ge något tillbaka, säger B-A och skruvar lite på sig.
   Familjen Svensson lever nu halva året i olika delar av sydamerika och resten av året i Gävle men solosågarna är aldrig långt borta. Det bästa är ju att de är så lätta att ta med, flikar B-As fru Berit in."




Bli glad du med!
Köp en såg!
Eller läs i alla fall "Nysågat".

...borta med hemma...
...hjälp med självhjälp...
...Umeå med Uppsala...
...filosofi med religion...
...Jesus med Vader...

...allt på typ en dag...