Pining for the fjords

"It's not pinin'! It's passed on!
This parrot is no more! It has ceased to be! It's expired and gone to meet 'is maker! It's a stiff! Bereft of life, It rests in peace! If you hadn't nailed it to the perch it'd be pushing up the daisies!
It's metabolic processes are now history! It's off the twig! It's kicked the bucket, it's shuffled off it's mortal coil, run down the curtain and joined the bleedin' choir invisible!
THIS IS AN EX-PARROT!"
- John Cleese, 1969

Det här är tillsvidare en ex-blogg.

Jag har nu aktivt bloggat i lite över ett år och funnit stor tillfredsställelse i att här skriva ner tankar, funderingar och allmänna tokigheter som snurrat runt i mitt förvirrade huvud. Anledningen till att jag nu erkänner den spik som hållit papegojan på pinnen är framförallt att jag behöver ompröva mitt förhållande till mitt eget skrivande. För ett tag lossar jag därför på niten och kliver av pinnen.

Jag har under denna tid främst skrivit för att tillfredsställa mitt eget skruvade sinne för humor. Förvirring, kaos och konstig kontenta har varit mitt ständigt återkommande recept i mina försök att underhålla mig själv. Jag tackar er, kära läsare, för att ni har gjort detta möjligt då jag många gånger haft alldeles för roligt på er bekostnad utan att ni vetat om det. Bara tanken på att någon läser det jag knappt själv förstår har varit ett oändligt glädjeämne.
Trånandet har dock inte alltid varit en skrattfest. Jag har raljerat, ordbajsat och allmänt tagit upp mycket mer plats på internet än jag borde få göra och jag är den förste att erkänna att  "Dagens horoskop" långt ifrån alltid varit roliga. Men när jag tänker på bloggen ser jag den ändå i första hand som ett humorprojekt.

I andra hand har jag skrivit för min familjs skull. Det är svårt för mig själv att hänga med i det som händer i mitt liv, att då stå utanför det och försöka begripa vad som pågår är inte ett uppdrag jag är helt avundsjuk på. Min ambition har dock alltid varit att försöka hålla en viss distans till det "imorse-åt-jag-filmjölk-och-shoppade-sedan-på-NK-bloggande" som tar upp ännu mer virtuellt utrymme än jag själv gör. Det har varit  ett sorts skruvat livstecken, och det viktigaste kan vi ändå ta över telefonen.

Till sist har jag också till viss del skrivit för er andra, konstiga konstiga människor. Ni som funnit någon sorts perverst nöje i att följa med i mina högst alldagliga eskapader. Jag har många gånger haft svårt att förstå hur man kan vilja spendera sin dyrbara tid på att sitta och klicka på webläsarens uppdateringsknapp framför piningforthefjords.blogg.se, men jag finner det definitivt väldigt hedrande. Särskillt från er jag inte känner, alltså seriöst, har det någon gång gått att förstå vad jag svammlat om och varför har ni i såna fall inte blivit bortskrämda?

Som ett arv efterlämnar jag er mitt sidoprojekt; 365 horoskop som jag högtidligt lovar er kommer att slå in ifall ni skriver ner dem alla på små små lappar och drar en för varje dag. År med skottdagar räknar jag kallt med att ni klarar er utan min kosmiska vishet.

Slutligen vill jag än en gång tacka alla er, kära läsare.
Ni som kommit med konstruktiva, kreativa, konfunderande kommentarer. Ni som i tystnad förfasats över mina konstiga böjelser, idéer och åsikter. Ni som i god tro försökt hitta en sketch av Monty Python men istället missvisats kapitalt av sökmotorer.
Tack alla ni som har bidragit till mitt stora skämt.

Jag lägger mig nu ner på fågelburens golv för att ägna mig åt ett trånande utan motstycke men lämnar er med en varning. Man skulle kunna säga att det finns en överhängande risk att pappegojan, likt fågel Fenix, reser sig ur askan för att än en gång spotta absurda och livgivande meningslösheter åt både höger och vänster, nord och syd, framåt och bakåt.
Tag er i akt.

- Hugo "The ex-parrot"

Du satsar hårt och siktar mot att hinna fram fort
i slutet finner du dig själv vid början.

I natt jag drömde.

Jag drömde att jag låg med stora människor.

Jim.
Honóre.
Oscar.
Marcel.
Edith.
Max.
Frédéric.
Gertrude.

Men mest av allt med Pierre.
Den yngre alltså.

När jag vaknade insåg jag att döden kan vänta.

Ohållbart? Ja.
Oklart? Absolut.
Oundvikligt? Troligtvis.

Mainstreamartisteliten lider inte tillräckligt
du börjar med riktade piratattacker mot Orup & Lena helt okynnes.

Har jag inte utvecklat diabetes fram till på måndag är det ett regelrätt mirakel.

På grund av ett räknefel har datumet blivit fel och har i skrivande stund överskridits med 11 dagar.
Av organisatoriska skäl kvarstår dock den 24 november som gällande datum.

Stämningen är lite tryckt
du kan ju alltid bilda en conga line.

Helgonlämmning, kvarleva, minne, antikvitet, fetisch.

Ett antal av dessa stämmer ganska bra in på mig.
Låt spekulationerna börja!

Överraska någon du inte gillar
skruva upp ljudet när travet börjar.

Jag ser på "Rör inte min sup" från SVT:s "Dokument inifrån" och lyckas än en gång bli överraskad över hur dumma i huvudet vi är. Just nu är jag för arg för att komma med en vidare kommentar men fråga mig en annan dag så ska jag äta skiten ur hela samhället.

Raptorer anfaller och du tvingas fly landet
i ditt nya land är alla andra utlänningar.

Väl värt det.
Jag menar, resa, roliga gubbar, kuddfodral, täcken, Jörn.
What can I say? I'm a child of mother nature.

Du träffar en mystisk främling
men att gå omkring med en främling funkar inte i längden.

Du laddar ner den trendigaste musiken
den består mest av buggar.

Det är väl vid den här tiden man ska se tillbaka och blicka framåt. Hittills har jag inte kommit så långt. I själva verket haltar jag fram och stannar upp för ofta vid 1998.

Du bygger en båt av kött
en besättning bestående av vegetarianer är att föredra.

"The Circus-Circus is what the whole hep world would be doing on Saturday night if the Nazis had won the war. This is the Sixth Reich"  
- Hunter S. Thompson, (Fear and Loathing in Las Vegas)

Gonzo hade både rätt och fel.

Stupfulla tjejer som ältar sina helt uppenbart uppfuckade relationer där de kontinuerligt och påfallande utnyttjas av svin endast för att gripa till flykten genom att sjunga med i någon ringsignal. Vem vill konfronteras med att den jävlighet man fostrats till att tro på; fritt val, eget ansvar, konstruktionen av individens lycka, är en del av den diaboliska aversion man har mot att erkänna det som smärtar? "Come closer, Cara Cara mia."

Killar som skryter över nämda uttnytjande, stoltserar med dem och hoppas desperat att de kan fylla det stora tomrummet som annars bara härbärgeras av substanser, vånda och den obegripliga förnimmelsen av vilsenhet. Anfall är bästa försvaret och när man inget förstår har man många fiender.

Barn nedsläppta i ett hopplöst hav av rättfärdigat vuxet oansvar som lovar dem en framtid byggd på den lösa grund av förväntningar deras föräldrar håglöst harvar i sanden. Det aparta verkar gängse när vi inte längre talar med varandra.

Bussarna går alltid i tid.
Jag menar att Nazisterna ändå vann.

Du skulle kunna ljuga och säga att det är du som lärt Stefan Holm allt han kan i "På spåret"
men du är ingen som ljuger och luras.

Min väckarklocka gör något konstigt med mig på morgnarna. Förutom att kapitalt misslyckas med att få mig upp ur sängen så får de multipla alarmen mig att drömma mardrömmar. Jag har egentligen ingenting emot mardrömmarna eftersom de på något sätt lyckas vara relativt angenäma genom att jag har någon sorts insikt i att de är just drömmar, men det känns ändå lite konstigt.

Inatt drabbade jag i drömmen samman med ett sort mystiskt rymdföretag som lekte med all världens hemska rymdportaler och, lustigt nog, också toaletter. Det mystiska är att jag kopplar just denna dröm, förutom till min infernaliska väckarklocka, till kobojfilmen "Open Range" jag såg igår. Kevin Costner har i sig en förmåga att ge mardrömmar men just kombinationen kobojer och Costner blev nog för mycket för mig.

Det är inte så att jag inte gillar westernfilmer, tvärtom är det bland det bästa jag vet, näst efter dinosauriedokumentärer. Men det är någonting med våldet som porträtteras i vilda västern som jag finner genuint obehagligt på ett sätt som i mina ögon skiljer sig från de flesta andra våldskildringar. Sen som sagt, Kevin Costner.
Till hans försvar så hade han ett koolt skägg i filmen.

Hur jag sedan hamnade i rymden och slogs mot den inkorporerande "Mannen" kan ni ju bara tänka er!

Leif Boork knackar på och vill låna lite ingredienser till ett storbak
du gör klokt i att inte ge honom det han vill ha.

Paraply är inte riktigt min grej. Det märkte jag idag när jag använde ett sådant för första gången på två år.

"Hur håller man det?", "hur fäller man upp det?" och "varför blir jag fortfarande blöt?" var sådana frågor som ständigt dök upp. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att paraflaxet i stort var heltöntigt annat än när man spankulerar omkring med det inne på ICA och pimpar upp hoestrollet.

Något som definitivt är min grej är Parr á pluie.

Du misstänker att det du anar ska ske faktiskt kommer hända
det gör det inte.

Det är inte varje dag man får lägga in en ny spännande kontakt i sin telefonbok. Det är ännu mer sällan denna nya kontakt härstammar från skärseldens lägre nivåer.

Man skulle kunna tänka sig att denna kontakt knöts på Arbetsförmedlingen där jag var idag, men då skulle man ha fel. Där dealade jag istället med ett gäng smådjävlar. Inget extraordinärt över det. Jag hann också uppfattas som över 25 år och under tio år inom loppet av 35 minuter. Skåpmat. Allt detta för att fösas fram till en ungdomshandläggare.

Vad är det som gör att man tror att om man sätter en munktröja på en "skön" kille i yngre medelåldern så ska han få en helt övermänsklig förmåga att hantera ungdomar? Och varför ens försöka sälja AF:s hemsida när jag inte skulle tveka en sekund med att säga att jag troligtvis har större chans att hitta användbar information om jobb på SPF Hallands hemsida?

När det "coola", avspända och lätt nedvärderande småpratet kom in på att det bara är två veckor kvar till advent visste jag inte vad jag skulle säga. Jag bara stirrade. Kort därefter var mötet över och jag gick därifrån.

Någon har någon gång gjort det du gör
det skiter du i.

Konstigt och dåligt.

Uppdatering: Tydligen porrigt också.

Du behöver träffa någon som ser dig för den du är
börja dejta en radiolog.

Idag hänger jag på regeringen.se och läser om ungdomars stress och psykiska ohälsa, ofta kopplat till individualisering, differentiering och modernisering. Oerhört mycket intressant och gratis läsning finns att hämta här.

Våra problem går till stor del att koppla till alkohol, för mycket frihet och höga förväntningar. Kul att den borgerliga "alliansen" uppmärksammat detta och bygger hela sin politik på denna oheliga trio. Jätteroligt också att "vänster"blocket rör sig mer åt detta håll. Kul initiativ!
Men ärligt talat är det här inte roligt på något sätt.

Hela samhället befinner sig i en masspsykos där sjukdomsinsikten sträcker sig till att titta på välgörenhetsgalor, på sin höjd ringa in hundringen som gör att man har en chans på Volvo S70:n och tänka att man gjort sitt. Vi tror att hållbar utveckling betyder att orka se femminutersinslagen om barnbyar i Sudan för att sedan bli underhållen i en kvart innan man orkar med nästa hjärtskärande men avlägsna segment. Man måste ju ha roligt för att orka med allt elände!

Det stämmer att det är svårt att leva i ständig själslig misär men det riktiga eländet är att vi inte alls förstår oss på detta elände vilket gör oss till nöjespundare. Det är väldigt få saker vi förstår oss på vilket lämnar oss med en massa obehagliga företeelser som bara verkar hända. Lägg därtill paradigmen att var och en är sin egen lyckas smed så har vi ett utmärkt recept för ett skuldbeläggande kontrollverktyg. Har du inte tappat de där extrakilona än? Köp en bok och börja med Atkins! Har du blivit varslad? Ryck upp dig och starta eget! Sjuk? Allvarligt... det har du bara fått för dig!
Skitenkelt!

 Att vi ibland överväldigas av alla de här genuint svårbegripliga sakerna vi saknar förutsättningar att förstå känns inte som en särskillt konstigt reaktion. Men hur förväntas vi resa oss mot en fiende som inte går att förstå. Hur ska en bakbunden, fastgjuten och ögondbindelsutrustad David kunna resa sig mot Goliat. Är det konstigt att vi blir offer? Det är meningen, men det är svårt att förstå. Jag menar, vem vill inte ha frihet, alkohol och höga förväntningar?

Det är inte meningen att det ska vara roligt hela tiden.
Begrips?

Killen i kassan blir förvirrad när du frågar efter "bra salva"
förklara att han kommer förstå när han blir äldre.

Jag är glad att jag aldrig riktigt kommit i kontakt med uttrycket "klassens madrass" som i allmänhet känns väldigt grabbigt och förlegat. Men när TV4 meddelar att det blivit deras tur att väcka liv i gamla löpsedelscharmören "Robinson" så blir jag ändå lite glad att uttrycket finns.

Du ställs inför en mycket svår mordgåta där du har två huvudmisstänkta
antingen är det den ena eller så är det den andra.

Du jobbar nattskift hela dan
sedan startar du, hör och häpna, en PR-firma.

På tunnelbanan hörde jag två grafiska berättelser om folk som låg och spydde i buskar.
Vi är inte så olika ändå.
Vi är alla helt jävla trasiga.

Ingen gillar en skvallerbytta
så håll käften.

När man söker jobb så snubblar man över både en och två riktigt skojiga företag som söker personal. Det är särskrivningar till höger och vänster, helt tokig design och konstiga ideér som det kastas med på arbetsmarknaden. Har man riktigt tur hittar man ibland något som får en att rulla runt på golvet, slå händerna blodiga i marken och skratta tills man glömmer bort hela den desperata situation man befinner sig i. För några veckor sedan hittade jag en sådan annons.

På företaget i frågas hemsida  trängs så mycket filantropi, individualism och kommersiell bismak att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv när jag läser om det. Jag tror inte att så många konflikterande budskap har slagits om samma utrymme sedan bildandet av den borgerliga kartellen. Jag vet inte riktigt vem det är de vill lura men jag har en krypande känsla av att jag inte hör till den omedelbara målgruppen. Bekräftelsebehov, de senaste träningskläderna och en djupt rotad känsla för skam tror jag hör till de egenskaper jag saknar.

Nedan bifogar jag ett utdrag ur företagets "philosphy". Företagets namn har strukits ur texten för att skydda deras anställda från ytterligare pinsamheter.
Och kom ihåg: It's not for everyone!

Någon kommer att pröva ditt tålamod
genom att sitta i din kattlåda.

Jag känner mig alltid smutsig efter att ha sett "Bonde söker fru".
Ändå kan jag inte sluta titta.

Jag tänker att programmet på många sätt är det yttersta beviset för att min verklighetsuppfattning rent ut sagt är lite kokobahia. När tillvaron består av ytliga, regisserade och filmade möten befinner jag mig tydligen i den del av livet som kan kallas "verkligt". När saker blir så enkla, kontrollerbara och attraktiva är steget till samhällelig lyteskomik inte alls långt bort. I slutändan lurar jag väl mig själv att jag står längre bort än jag gör.

Ändå tänker jag att det är skönt i overkligheten.

Du uppfinner saker
t.ex. en sorts blandning mellan lycka och en hamster.

Jag har i skrivande stund inte sovit på 30 timmar. Det är kul.
Man kan säga att det i alldeles för stor utsträckning är skräcködlor som bär skulden till denna sömlöshet.

Självklart pratar jag om det amerikanska valet. Men jag talar även om Naturhistoriska museet som agerade startbana åt ett dygn fyllt av historia och tragikomik. Tänk vad synd det är att alla dinosaurier utom John Mccain är utdöda. Det är inom så många områden som den, nu ass-whoppadde, gamle mannen kommer tillkorta när man jämför honom med sina äldre släktingar. Först och främst börjar man ju bara skratta åt honom när han ska se så där lite hård och farligt sexig ut, pröva göra det med en dinosaurie så är det nog det sista du gör, vilket för oss till nästa punkt.
John Mccain är ju världens mesigaste dinosaurie. Jag menar, vilka är hans koola dinosauriefärdigheter? Att han är gammal och bräcklig? Att han är så gammal att han varit på alla ställen på hela jorden? Eller är det kanske en total oförmåga att välja en vettig partner? Jag vet inte, och frågan är om han ens själv vet det.
Jag orkar inte skriva om Mr. Barack så jag nöjer mig med att sammanfatta honom som "sexig". Jag förväntar mig inte några stora förbättringar, men rent estetiskt är det ju ett gigantiskt lyft.

Andra höjdpunkter under dygnet var: Alla sjuka fiskar som tydligen finns i svenska vatten, äkta (falsk) amerikansk patriotism i form av matchande flanellskjortor och budweisser, grym gryta, skabbiga "hologram", Mccain kryper till korset, Jack påpekar likheten mellan när Mccain kryper till korset och när Bilbo tar farväl av sin crew i "Sagan om ringen".

Du hittar en fräsch ål
du stoppar den i byxorna.

Jag håller på att förstå det här med arbetsintervjuer. De är riktigt sjukt jobbiga. Hela hjälplösheten som kommer ur att vara fundamentalt sysslolös drivs till sin spets och balansakter på knivseggar är inget som tilltalar mig.

Det suger extra hårt när man tänker sig att det skulle passa som hand i handske. Smällen blir hårdare när man verkligen bryr sig. Det blir mycket dummare att hoppas.

Du vaknar upp i en värld där det är fult att ta hand om sina medmänniskor
sedan förstår du att du bara hamnat i Amerika.

CHOCKANDE NYHETER GÄNGET!
TITTA BARA!



VISSTE NI OM ATT HAN HETER BARACK HUSSEIN OBAMA!?
JAG MENAR HUSSEIN?!!!

AMERIKANERNA HÅLLER JU PÅ ATT VÄLJA EN TALIBANPRINS TILL PRESIDENT FÖR BÖVELEN! SÅ MYCKET ÄR JU HELT UPPENBART!!! HUR TÄNKER DE?!

HOPPAS NU BARA ATT DEN HÄR MODIGA KVINNAN HINNER SPRIDA DENNA OMTUMLADE NYHET TILL NOG MÅNGA AV SINA TRÄSKPOLARE SÅ ATT DE INTE BEGÅR DERAS LIVS MISSTAG OCH RÖSTAR FÖR FÖRÄNDRING AV DET UNDERBARA AMERIKANSKA SAMHÄLLE DE UTGÖR HÖRNSTENEN I.

"COME ON AMERICAN PAYPOLE"

Ditt finsnickeriföretag börjar svarva spiror
detta sätter dock läkarförbundets etiska råd P för.

Särskrivningar blir mer och mer regel på internet (för det är där man skriver nu för tiden) vilket inte bara leder till harmlös språkförbistring men också till direkt skadlig förvirring.

Web 2.0 ger alldeles för många clowner (undertecknad inkluderad) möjligheten att fritt ventilera sina ideér och vanföreställningar på Internet. Detta bidrar till vårt ständigt ökade utbud av lättillgänglig "fakta", vilket öppnar dörrar för argumentation av typen "I checked. Online".

Allt det här är bara ett omständigt sätt att säga att jag inte hittar det jag vill hitta när jag t.ex. googlar "massagebänk". Lägger jag dock till ett mellanslag så får jag upp en mängd "massage bänkar".

Jag har inget bättre för mig.
Och därmed har jag säkert förstört någons framtida jakt efter "Clown massage", "Skadlig språkförbistring" och "Mega dongs from outer space".

Det är kallt ute
bygg en brasa av popartister.

...kan man säga att upplevelsen av Eriksdalsbadet var.
Eller som lillebror sa: "Hit kan man ju gå om man vill få dagen förstörd."

Riktigt så dåligt var det inte och upplevelsen hängde till stor del ihop med höga förväntningar och att jag och bror ramlade rakt in i det så kallade "äventyrsbadet" där det mest spännande var att ducka för flygande nioåringar. Nationalarenan höll dock vad den lovade.
Dessutom var det ju mycket kvar av dagen att förstöra efter denna tillfälliga kallsup.

Syster fortsätter att underhålla.
Hon har en ojämförbar förmåga att skryta upp saker som i verkligheten landar på ett relativt klumpigt sätt. Idag var det ett hysteriskt hypat cafébesök som slutade upp på donken.
Att lyssna på min syster är ibland lite grann som att titta på ett klipp i Americas Funniest Home Videos. Mer specifikt ett sådant klipp där, exempelvis ett barn, åker kälke nerför en lång backe och längre ner i backen ser man en man i övre 20-årsåldern lyckligt ovetande sakta går omkring, kollision är oundviklig. Sedan glider kälken in och sveper undan benen för mannen på ett sätt som trots sin definitiva förutsägbarhet ändå lyckas överraska på ett sådant sätt att det bara inte går att sluta skratta. Min syster spelar rollen som man i övre 20-årsåldern intill perfektion.

Imorgon åker de och lämnar ett komiskt tomrum.
Beige.