Pining for the fjords

Pining på hög nivå och jag behöver förändring.
De inneboende problemen med just "pining" är dock av en sådan karaktär att det gör processen att komma ur det trånande tillståndet till ett skitgöra.
Problemen är:

• Det är oftast bättre att "pin:a" än att faktiskt göra något.
• Medvetenheten om ovanstående punkt ger till följd att det blir tungt och omotiverat att ta sig i kragen.

Pining, än en gång, efter fjordarna.

Här vill jag skriva något långt och insiktsfullt som på ett bra sätt förmedlar och strukturerar alla de motstridiga och starka känslor jag börjat känna inför att flytta tillbaka till norrland.
Jag känner dock att jag inte mäktar med uppgiften...

Istället säger jag bara lyssna på Evil Tordivels "Stuck in Stockholm".

Under kvällen har jag bockat av sådana områden som:

• überfrustration över saker jag inte gör
• exaltation över en dold hiphoppärla
• bitterhet över att ungdomens engagemang för hiphopen inte finns kvar
• Sporadiska stunder av inspiration där en rad eller två blivit skrivna
• Allmän beteendemässig flykt
• uppgivenhet som omvandlas till en tveksam acceptans och växande
• med mera...

Imorgon är det norrland som gäller...