Om människans behov av samband
Såg just på ABC nyheterna ett reportage om anhöriga som efter 65 år fått komma till platsen där en sovjetisk ubåt sänktes av en finsk dito (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_242763.svd).
I reportaget berättade en man om hur han tagit med sig jord från sin mors grav för att kasta det i havet på den plats där hans far dött för 65 år sedan, mannen skulle också ta med sig vatten från den här platsen för att hälla det över moderns grav.
Jag tycker att den här mannen på ett mycket vackert sätt illustrerade det väldigt simpla men ack så bortträngda mänskliga behovet av att skapa någon sorts samband där det inte kan tyckas finnas något. Alla skapar vi våra egna samband och den här mannen gjorde det genom att föra samman små små symboliska bitar av sina föräldrar.
I reportaget berättade en man om hur han tagit med sig jord från sin mors grav för att kasta det i havet på den plats där hans far dött för 65 år sedan, mannen skulle också ta med sig vatten från den här platsen för att hälla det över moderns grav.
Jag tycker att den här mannen på ett mycket vackert sätt illustrerade det väldigt simpla men ack så bortträngda mänskliga behovet av att skapa någon sorts samband där det inte kan tyckas finnas något. Alla skapar vi våra egna samband och den här mannen gjorde det genom att föra samman små små symboliska bitar av sina föräldrar.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
mmm ... känslan av samhörighet är basal. För kännedom så tipsar jag på FB om dina klokheter.
Farbrortvå
Trackback
