Helgerån - eller hur synden tycks straffa sig själv
Paus i rapportskrivandet så Hugo sitter och slösurfar runt och lyssnar på Simon & Garfunkels 1970 klassiker "Bridge Over Troubled Water". Just när jag börjar komma in i surfkomat (det där stadiet där man kan läsa 17-åringars taskiga modebloggar som någon form av sjuk och utstuderad masochism) och "Cecilia" håller på att tonas ut är det något som inte stämmer.
Istället för för gitarrer som tonas ut smyger det in sig en mystiskt bekant och äcklig pan-flöjt och plötsligt har "Cecilia" bytts ut till Celine som skränar om hur hennes hjärta kommer trampa vidare!
Halvlullig och upprörd börjar mitt misshandlade sinne leta möjliga förklaringar till hur någon har lyckats smyga sig in på min dator och mixa in monstrositeten i mitt musikbibliotek och vilken diabolisk person som skulle kunna utfört detta illdåd.
Sedan finner jag orsaken till den musikaliska massakern jag just fått genomlida, en ful liten låda på ovan nämnda random-modeblogg.
Jag tror att det var någon form av kosmiskt tecken för mig att återgå till rapportskrivandet...
Hurven...
Istället för för gitarrer som tonas ut smyger det in sig en mystiskt bekant och äcklig pan-flöjt och plötsligt har "Cecilia" bytts ut till Celine som skränar om hur hennes hjärta kommer trampa vidare!
Halvlullig och upprörd börjar mitt misshandlade sinne leta möjliga förklaringar till hur någon har lyckats smyga sig in på min dator och mixa in monstrositeten i mitt musikbibliotek och vilken diabolisk person som skulle kunna utfört detta illdåd.
Sedan finner jag orsaken till den musikaliska massakern jag just fått genomlida, en ful liten låda på ovan nämnda random-modeblogg.
Jag tror att det var någon form av kosmiskt tecken för mig att återgå till rapportskrivandet...
Hurven...
Kommentarer
Trackback
